Januari och jag tränade konstant. Började på ny kula och bestämde mig för att året skulle bli det bästa jag någonsin varit med om. Jag tränade inför JVM som gick av stapeln i Augusti och höjdpunkterna var utskicken med nya 6-veckors-scheman från coacherna. Min mobilräkning kan helt och hållet skyllas på Simons existens, och vi hördes av flera gånger per dag.

Februari och jag såg fram emot skolavslutningen. Vi planerade URM, tuneringen som skulle hållas månaden efter, i vår del av region. Jag vigde mitt liv åt frisbeen och kunde inte sluta träna. Åkte till Örebro och inledde mitt första förhållande, som tog slut innan jag ens visste ordet av det.

Mars och tuneringen ägde rum i Idrottshuset här i Jönköping. Var busig och stack ut mitt i natten, firade att det var helg med fina vänner och spelade dagen därpå frisbee som att ingenting hade hänt. Kom över killen som funnits på min näthinna sedan 2 år tillbaka och hittade någon ny att vila ögonen på. En som, tyvärr, ville mer än jag och som nu, tyvärr, har gett upp hoppet.

Maj och skolan började sakta men säkert ta knäcken på mig. Jag orkade inte engagera mig och jag sköt upp varenda prov och inlämning. Var sjuk på viktiga dagar och skolkade för att hinna utföra träningen jag planerat in. Jag var deprimerad och mina vänner visste inte hur de skulle tackla det, de försökte och jag visade mig vara oemottaglig emot deras respons. Åkte till Kreta en vecka och längtade för första gången hem ifrån en utomlandssemester.

Juni och jag gjorde bara det som var absolut nödvändigt i skolväg. Tränade lika mycket som förr och var konstant trött. Hatade filmer för att jag, hur mycket jag än försökte, inte kunde hålla ögonen öppna genom dem. Jag somnade på varenda lektion (mina lärare ansåg det inte vara en sak att be om ursäkt för, utan tycktes istället ta det med ro och förståelse). Jag fyllde 16 och tyckte att jag nu var stor nog att ta egna beslut. Skolavslutningen var det vackraste och sorgligaste jag någonsin upplevt och efter en veckas sommarlov började jag jobba.

Juli och jag jobbade konstant, 8 timmar varenda dag plus 2 timmars restid. Gick upp klockan 06 och kom hem tio timmar efter. Stod och svettades inomhus bland disk, mat och pengar medan mina vänner låg på stranden och brände färg. Jag längtade till volleybollnäten och lade på mig av all korv, mackor och godis. Mina dagar följde samma mönster av jobb, träning och sömn och jag började inse att mitt beslut av att jobba 4 veckor utan avbrott inte var det bästa för mig. Blev tröttare och tröttare för var dag och såg mer än någonsin fram emot JVM månaden efter. Stukade foten på en löptur i skogen och var rädd att jag inte skulle komma iväg på resan jag sett fram emot.

Augusti och jag åkte till Heilbronn (Tyskland) på JVM:et som genomsyrat alla mina tankar och handlingar under årets gång. Resan var perfekt och jag trivdes som fisken i vattnet, kom nämare mina frisbee-vänner och visade mig vara mer än bara ett namn. Vi slutade på en 5:e plats efter en hektisk vecka full med presterande och bra spel, efter att ha blivit utslagna i kvartsfinalen av mästarna. Blev utnämnda till mästerskapets snyggaste dam-lag och åkte hem med flera erfarenheter rikare. Efter ännu lite mer slit på restaurangen började jag gymnasiet, vilket blev ett välkomnat avsnitt i mitt liv. Samhäll-språk med härliga klasskompisar.

September och jag älskade min klass. Träffade Hanna som kom att bli den jag klickade bäst med i klassen, något jag är oerhört glad över. Skolan genomsyrade allt vad jag tog mig för och jag trivdes alldeles för bra. Arbetet började trappas av och så gjorde även frisbeen. Återupptäckte istället gymmet och drog med mina vänner för att, till dem, dela med mig av kunskaperna jag besatt. (Jag fick en laptop från skolan, och min lycka var total. Till skillnad från mina prestationer som i och med det blev sämre.)

Oktober och jag åkte på en rolig tunering med nya bekantskaper, spelandes i Örebros lag, där vi även spelade oss till en tredjeplats. Sköt undan prestationsångesten från studierna och började använda mantrat "Lev livet", vilket jag försökte göra så gott jag kunde. Jag shoppade som en galning och kunde inte gå förbi ett skyltfönster utan att lägga märke till skapelserna, än mindre gå ut ifrån en butik utan ännu ett föremål i mina ägor. Jag såg allt som investeringar och min gaderob fylldes på mer än behövligt. Skrev anställning på Hasses på sjökanten, för att där jobba varannan helg. Men efter 2 dagar lyste de med sin frånvaro och jag orkade inte lägga någon notis på det.

November och kylan som täckte landet kunde inte leta sig in mellan värmen jag kände i och med glädjen jag fick från min nyfunna vän. Jag var glad, stark och öppen för bekantskaper. Jag skrattade dagarna i ända och vågade inte fundera på när lyckan skulle ta slut. Jag levde livet och dansade med fina vänner på helgerna, utvecklade min stil och önskade kunna gå i tunnare kläder.

December och jag hittade tillbaka till frisbeen, och efter ännu en tunering i lyckans tecken försatte jag mig själv i oförståelse om varför jag tagit ett uppehåll från den. Räknade ner dagarna till julavslutningen och började handla julklappar gjorde jag också, allt för att få så mycket av stämningen jag saknat åren innan. Blev inringd till Mäster Gudmunds Källare och jobbade mycket på julbord. Började även inse hur lyckligt lottad jag var som hade en sådan vän som jag hittat i Hanna, som förstod mig så på varje punkt och accepterade mig för den jag var. Återupptog också intresset för astrologi och blev förundrad över hur min personlighet var ett typexempel på mitt sjärntecken. Julen var underbar och nyårsfirande med snygga, härliga tjejer ett mer än bra avslut på året!

Primark, Primark

Glitter, JC, Glitter

Kvaliteten suger lika mycket som ni gör på att kommentera!

Ett tips, såhär på kvällskvisten, är att ni öppnar en ny flik i webbläsaren och skriver in www.jfr.se i adressfältet. Ni kommer skatta er lyckliga över den syn ni får och inte veta vart ni ska ta vägen. För det här, kära vänner, är världens bästa smyckesbutik på nätet! Ovan har jag listat en del favoriter, långt ifrån alla, som ett smakrpov på att jag inte snackar bullshit.
Så, för att göra en lång historia kort, ville jag bara tipsa om en sida jag rådiggar över allt annat. Tipset heter JFR och är undertecknet Jennifer Forsberg. Varsågod. :)

Over and out. Kanske tittar upp över ytan lite senare ingen, efter att alla mina bestyr är avklarade.

Har jag berättat att jag blivit brunett? Tror inte det va. Inte sådär lite pnutti-fjuttigt brunett utan mörkt mörkt brun. Nästan-svart-i-vissa-ljus-brun. Rätt fint faktiskt, och jag gillar det. Men måste sola för just nu ser jag ut som wannabe snövit och DET, mina vänner, är inte fullt så charmigt! Jag ska visa det någon dag, lovar. :)

Taggar nyår för tillfället, som ska bli skitbra! Sätter dock inte ribban för högt, så att jag i slutändan blir besviken. Är så mycket nu för tiden som förstörs på grund av för höga förhoppningar.

Lekte lite i ps och... ja här har ni resultatet. Det jag egentligen ville var att berätta att julen var underbar och att jag nu ser fram emot nyår med den här tjejen och så vidare.

Hoppas ni har en lika bra jul som jag!

Klappen jag tyckte bäst om, av de jag fick på jobbet. Så himla mysig! Och varm. Superglad!!! Hade verkligen inte förväntat mig någonting alls, så fick jag 3! Ser fram emot morgondagen, som ska bli så himla fin. 
Ser fram emot alla förväntningsfulla blickar, glädjeutrop, mat, umgänge, öppna spisar och (det bästa av allt) att få säga varsågod, du är värd det och god jul.

Gillar den, tror jag. Efter att ha letat i elva butiker ansåg jag inte att jag hade så mycket valmöjligheter. Nu ska jag städa upp på mitt rum, sätta i kabeln i datorn så att den inte dör och därefter påbörja inslagningen av alla klappar och skriva rim. Fint!

Är så inihelvetes förbannad och upprörd just nu att jag varken vet ut eller in. En sak vet jag och det är att jag inte borde skriva det här, men det spelar ingen roll. Ni får tro vad ni vill om mig. Hade lagt ned hela min själ på att göra en så fin julklapp som möjligt till min mamma, verkligen lagt ned hela jävla själen på det. Men vad tror ni häde? Jo usb-helvetet gick av i datorn, när jag skulle skriva ut det och framkalla bilderna. DET GICK AV!!!! plus att precis hade "klippt ut" det till usb:et istället för att bara kopiera!!! jävligt roligt, not. Så nu ligger det i en söndrig plastpinne, omöjlig att få ut. och inte finns skiten på datorn heller. Fan för mit liv. Läste igenom det, men tror ni jag kommer ihåg NÅGONTING av det? nä självklart inte. var så fint skrivet att jag nästan lade av en tår själv, men nu är det ju helt borta. Som om det aldrig hade funnits. Som om jag aldrig hade skrivit det. Som om jag inte brydde mig.

Translation: I'm pissed off, don't ask.

"Utåtriktade Tvillingen har ofta många bollar i luften. En social och mångsidig personlighet med god förmåga att knyta kontakter. Tvillingen brukar ha en vid och brokig bekantskapskrets och är känd för sin humoristiska och pratglada läggning. En charmig natur med glimten i ögat. Tvillingen är verbal, flirtig och trivs i diskussioner. Flexibilitet är kännetecknande, likaså god förmåga att komma till tals med alla sorters människor.

Planeten Merkurius är tecknets härskare. Det brukar tyda på språklig förmåga, mångsidighet och idérikedom. Tvillingen har en stor kunskapstörst på livet och delar gärna med sig av sina tankar och erfarenheter. En aktiv vardag fylld med skiftande aktiviteter hör tecknet till. Tvillingen är ofta på språng och har en tendens att komma lite sent till avtalade tider. God framförhållning är kanske inte Tvillingens melodi. Men med sin charmiga, tillmötesgående läggning och förmåga att prata sig ur alla situationer blir denna tids optimist ofta ursäktad och mycket omtyckt i sociala sammanhang.

Tvillingen föredrar omväxling, och trivs därför inte med stillasittande rutinarbeten. En smula rastlöshet hör tecknet till. Tvillingen brukar bevara sin ungdomlighet och nyfikenhet på livet långt upp i åren och är duktig på att lätta upp stämningen. Den som är född i lufttecknet Tvillingarna är anpassningsbar och uppskattar miljöombyten.

Tvillingen kan ha lite svårt för att bestämma sig och skjuter ofta upp problemlösningar till sista minuten. Men denna flexibla och idérika natur brukar ofta hitta någon finurlig lösning och klarar därmed de flesta situationer!"


Jag är stolt över att vara tvilling och jag är glad över att tvillingen säger så mycket om mig. Bekräftar allt som jag redan visste, ger mig en förklaring till varför jag är som jag är.

Uppskattar för övrigt era uppmuntran till min förra post, ni gör mig glad! Och även om jag bara lät visa en del av hela texten blir jag oerhört tacksam av era kommentarer. Mer sånt, tack! 

Du är en del av mig, du är min främsta förebild och den person jag aktar mest. Ditt skratt gör mig lycklig. Dina tårar får mig att må dåligt. Din självkritik får mig att vilja gå i bitar. Din lycka gör mig hel.

Jag vet inte om du inser innebörden av min kärlek till dig, hur varmt du ligger om mitt hjärta och hur lätt du påverkar min sinnesstämning och mitt humör. Om du är glad är jag glad, mamma. Om du är ledsen är jag ledsen.
Jag har aldrig träffat en människa som du, så genomgod och ärlig. Du säger vad du tycker och tänker, utan att vara förmer än någon annan. Utan att sätta dig eller de dina i främsta rum. Du är så osjälvisk och rättvis att det många gånger om får mig att vilja slita mitt hår. Du glömmer dig själv i en värld full av trassligheter, som du med hela din själ försöker reda ut.

Jag försöker påvisa dig din egen värdighet, men du viftar bort den. Med oförståelse om att Du kan vara lika mycket som alla andra. Lika viktig som de du försöker hjälpa. Jag förstår dig på den punkten, ty du har givit mig denna sociologiska egenskap att se andra. Viljan att hjälpa andra. Och strävan efter att alla ska må bra. Ty du, som jag, mår inte bra förrän alla runt omkring dig gör det. Oavsett vad det krävs. Jag vet det mamma, och det gör mig ont att du ska behöva gå igenom så mycket. Så mycket skit som du, trots din positivitet, inte alltid ser en ände på.

Du är den enda jag kan vara mig själv med, fullt ut. Den enda jag vågar visa alla mina knäppa egenskaper, och inte skämmas. Ty Du är Jag och Jag är Du. Alla de egenskaper jag äger, är en version av dina. Din envishet ligger hos mig, din vimsighet, din humor, dina värderingar, din bestämdhet, din produktivitet. Och så vidare. Mina egenskaper är dina, förstärkta eller försvagade.

Jag älskar dig mamma, och jag kunde inte önska mig någon bättre än Dig.

Every day I become a little bit more like my mother, and I couldn't be prouder!

Råkar vara så att Ottilia är väldigt kluven idag, men vad kan man förvänta sig när det är femton dagar till jul och himlen blir mörkare för var dag?

Ena halvan är upp över öronen förtjust i sitt liv och allt vad det har att erbjuda, hur bra det har artat sig. Medan den andra inte på långa vägar kan dela glädjen utan istället går och grämer sig för allt hon inte har.

De förstår inte varandra, de där två, och när de ska försöka sammarbeta slutar det oftast i kaos och förvirring. Förvirring som tränger igenom alla barriärer och visar sig på ytan. Trots det hårda arbetet med att få dem att stanna där inne, utan någon utomståendes vetskap om dem, tar de ibland mod till sig och bryter alla hinder jag byggt upp.

Jag vill så gärna glädja mig över allt bra som händer nu, men det går inte. Det som grämer mig är för påtagligt och för stort att jag inte bara kan ta det med en klackspark och strunta i det. Jag vill, men jag kan inte.

Idag är jag arg och tänker inte röra en fena. Inte äta. Inte plugga. Inte prata. Bara vara arg.

Maybe not my favourite place, but still a place I fancy - Jobbet! Mäster Gudmunds källare. Ska, likt igår, slå ihjäl några timmar genom att springa fram och tillbaka mellan de juligt dukade borden, den juliga maten och den juligt pyntade restaurangen. Om 12 minuter ska jag vara där.

See ya!

Pressade ur all energi jag hade kvar igår, så idag känner jag mig transparent och ömtålig. Som ett knippe människa utan innehåll. Bodypump och afropowerdance, en timme vardera. Precis inpå. Roligaste jag gjort på länge. Hela rummet låg i dimma och svetten var påtaglig och jag kunde inte sluta le!

Nu ska jag sova. Till julmusik. Och om sextiofyra minuter ska jag stå ute i kylan och invänta en buss som aldrig kommer.

Har ni sett något liknande? Och detta ska föreställa H&Ms vårkollektion. H&Ms!!! Hade väntat mig att plaggen var från vilken butik som helst (läs monki) FÖRUTOM h&m.

Får se vad de mer har att bjuda på framöver, för det här var iaf inte något som tilltalade mig. Eller jo, jackan på första raden och linnet på andra skulle gärna få flytta in och trängas i min gaderob. Väldigt gärna!

Tycker ändå H&M överträffat sig själva nu på sistone, vågar knappt gå in där längre i risk för att jag inte kan behärska mig och det slutar med att jag får med mig halva sortimentet därifrån. Ett gott betyg från den
shopaholic jag, faktiskt, är!


UPDATE: Spetsshorten var inte så pjåkiga heller - om man matchar rätt vill säga! För övrigt de gråvita också.