I'm going to fight this battle on my on, for my own sake
Kan inte nog accentuera hur mycket jag tycker om min Whenever music -playlist. Kan-inte-sluta-lyssna-på-den.
Bittersweet marriage feeling
Har idag varit med och planerat inför min systers bröllop, kanske inte deltog så mycket i planeringen, men jag var ändå där. Det är en oerhört bitterljuv känsla med alltsammans, jag är glad för parets skull men samtidigt rädd för att jag i och med giftermålet kommer mista henne. Att barriären mellan gift och ogift kommer att få oss att glida isär. Jag vet att det är barsnligt, men jag kan inte undgå att krama henne extra många gånger när vi ses ochvisa henne hur mycket jag tycker om henne.
I only want her to be happy, that's my only wish.
[Hade förövrigt den bästa kvällen på länge. Att först erhålla ett textmeddelande jag inte kunde låta bli att bli extra glad över och att sedan pumpa ut all energi på ett hårt pass för att upptäcka hur snabbt jag gör framsteg gjorde min kväll.]
A to the N to the G to the R to the Y
Ibland vill jag bara flytta hemifrån, slippa allt tjat och iskalla blickar. Slippa att skäras mitt itu av ord och handlingar, slippa gå av på mitten.
A moment
Det var en fin vårkväll i sena april, en kväll man kände med sig att tröskeln in i en varmare årstid var kommen, men ändå inte kunde sätta fingret på när man verkligen tilläts att stiga över. Om väntan var lång eller om det skulle ske de närmaste dagarna. Klockan var närmare elva när jag låste dörren om mina nära och begav mig på odeciderade äventyr, obestämda göromål i en tid som ännu inte var bestämd, med mina två fina pojkvänner. Pojk. Vänner. Jakob och Kaveh. 
Vi träffades på en gata ingen av oss kände till och började vår vandring in i natten. Vi hamnade hos den ena av de två och spelade kort och skrattade och drack te och lärde oss hur man gör high five's på bästa sätt, ända tills vi blev alldeles vimmelkantiga av för lite sömn och timmarna hunnit springa iväg till fem. Då reste vi oss och gick ut för att andas in den klara förändringen som lekte i luften, den friska doften av vår och sommar sammanflätat till en, och leka i skuggorna. Efter inte många förbiflugna stunder av upplevelsen av att vi verkligen levde livet gick vi och hämtade färdmedel avsedda för två och skrattade och skrek, oberoendes av alla sömner som pågick innanför de avskärmande väggarna vi flög förbi, hela vägen till Roliasgatan 16. Kaveh på skateboard, Jakob på sadel och jag på styret. Framkomna till den avsedda avskedeskorsningen tog vi farväl i en då rosaskimrande stad och vandrade därefter åt olika håll, ensamma hem igen, stängde dörrarna om morgonen, tassade in på våra rum och drömde vidare.
New Years Eve
6 timmar innan det nya året åt vi nyårsmiddag. 
Sedan satte vi oss på bussen mot obestämt destination.
Vi hamnade hos Robin. 
I brist på annat ville vi föreviga kvällen med lite gruppbilder.
Och lite mer.
Sedan åkte vi till Dalvik (Jessica, Hanna, jag, Mathilda och Emilia)...
Och tillbaka igen
Tolvslaget skedde på en buss, det gjorde även nyårskyssen
När vi väl kom fram tittade de fortfarande på raketerna
Och efter raket-tittandet kom alla upp på dansgolvet och vi dansade tills vi var tvugna att åka hem.
Alla bilder är lånade av Emilia, som var den som sprang runt och tog mest bilder under kvällen. Mitt nyårsfirande blev lyckat och jag kan inte tänka mig bättre människor att ha firat in 2011 med! :)
My year in writing
Februari och jag såg fram emot skolavslutningen. Vi planerade URM, tuneringen som skulle hållas månaden efter, i vår del av region. Jag vigde mitt liv åt frisbeen och kunde inte sluta träna. Åkte till Örebro och inledde mitt första förhållande, som tog slut innan jag ens visste ordet av det.
Mars och tuneringen ägde rum i Idrottshuset här i Jönköping. Var busig och stack ut mitt i natten, firade att det var helg med fina vänner och spelade dagen därpå frisbee som att ingenting hade hänt. Kom över killen som funnits på min näthinna sedan 2 år tillbaka och hittade någon ny att vila ögonen på. En som, tyvärr, ville mer än jag och som nu, tyvärr, har gett upp hoppet.
Maj och skolan började sakta men säkert ta knäcken på mig. Jag orkade inte engagera mig och jag sköt upp varenda prov och inlämning. Var sjuk på viktiga dagar och skolkade för att hinna utföra träningen jag planerat in. Jag var deprimerad och mina vänner visste inte hur de skulle tackla det, de försökte och jag visade mig vara oemottaglig emot deras respons. Åkte till Kreta en vecka och längtade för första gången hem ifrån en utomlandssemester.
Juni och jag gjorde bara det som var absolut nödvändigt i skolväg. Tränade lika mycket som förr och var konstant trött. Hatade filmer för att jag, hur mycket jag än försökte, inte kunde hålla ögonen öppna genom dem. Jag somnade på varenda lektion (mina lärare ansåg det inte vara en sak att be om ursäkt för, utan tycktes istället ta det med ro och förståelse). Jag fyllde 16 och tyckte att jag nu var stor nog att ta egna beslut. Skolavslutningen var det vackraste och sorgligaste jag någonsin upplevt och efter en veckas sommarlov började jag jobba.
Juli och jag jobbade konstant, 8 timmar varenda dag plus 2 timmars restid. Gick upp klockan 06 och kom hem tio timmar efter. Stod och svettades inomhus bland disk, mat och pengar medan mina vänner låg på stranden och brände färg. Jag längtade till volleybollnäten och lade på mig av all korv, mackor och godis. Mina dagar följde samma mönster av jobb, träning och sömn och jag började inse att mitt beslut av att jobba 4 veckor utan avbrott inte var det bästa för mig. Blev tröttare och tröttare för var dag och såg mer än någonsin fram emot JVM månaden efter. Stukade foten på en löptur i skogen och var rädd att jag inte skulle komma iväg på resan jag sett fram emot.
Augusti och jag åkte till Heilbronn (Tyskland) på JVM:et som genomsyrat alla mina tankar och handlingar under årets gång. Resan var perfekt och jag trivdes som fisken i vattnet, kom nämare mina frisbee-vänner och visade mig vara mer än bara ett namn. Vi slutade på en 5:e plats efter en hektisk vecka full med presterande och bra spel, efter att ha blivit utslagna i kvartsfinalen av mästarna. Blev utnämnda till mästerskapets snyggaste dam-lag och åkte hem med flera erfarenheter rikare. Efter ännu lite mer slit på restaurangen började jag gymnasiet, vilket blev ett välkomnat avsnitt i mitt liv. Samhäll-språk med härliga klasskompisar.
September och jag älskade min klass. Träffade Hanna som kom att bli den jag klickade bäst med i klassen, något jag är oerhört glad över. Skolan genomsyrade allt vad jag tog mig för och jag trivdes alldeles för bra. Arbetet började trappas av och så gjorde även frisbeen. Återupptäckte istället gymmet och drog med mina vänner för att, till dem, dela med mig av kunskaperna jag besatt. (Jag fick en laptop från skolan, och min lycka var total. Till skillnad från mina prestationer som i och med det blev sämre.)
Oktober och jag åkte på en rolig tunering med nya bekantskaper, spelandes i Örebros lag, där vi även spelade oss till en tredjeplats. Sköt undan prestationsångesten från studierna och började använda mantrat "Lev livet", vilket jag försökte göra så gott jag kunde. Jag shoppade som en galning och kunde inte gå förbi ett skyltfönster utan att lägga märke till skapelserna, än mindre gå ut ifrån en butik utan ännu ett föremål i mina ägor. Jag såg allt som investeringar och min gaderob fylldes på mer än behövligt. Skrev anställning på Hasses på sjökanten, för att där jobba varannan helg. Men efter 2 dagar lyste de med sin frånvaro och jag orkade inte lägga någon notis på det.
November och kylan som täckte landet kunde inte leta sig in mellan värmen jag kände i och med glädjen jag fick från min nyfunna vän. Jag var glad, stark och öppen för bekantskaper. Jag skrattade dagarna i ända och vågade inte fundera på när lyckan skulle ta slut. Jag levde livet och dansade med fina vänner på helgerna, utvecklade min stil och önskade kunna gå i tunnare kläder.
December och jag hittade tillbaka till frisbeen, och efter ännu en tunering i lyckans tecken försatte jag mig själv i oförståelse om varför jag tagit ett uppehåll från den. Räknade ner dagarna till julavslutningen och började handla julklappar gjorde jag också, allt för att få så mycket av stämningen jag saknat åren innan. Blev inringd till Mäster Gudmunds Källare och jobbade mycket på julbord. Började även inse hur lyckligt lottad jag var som hade en sådan vän som jag hittat i Hanna, som förstod mig så på varje punkt och accepterade mig för den jag var. Återupptog också intresset för astrologi och blev förundrad över hur min personlighet var ett typexempel på mitt sjärntecken. Julen var underbar och nyårsfirande med snygga, härliga tjejer ett mer än bra avslut på året!
My first kiss wasn't good enough
Du smekte bort mitt hår medan tusen tankar rusade genom min kropp. Från tårna upp till huvudet och tillbaka igen. Informerade alla mina celler om att nu var det dags. Nu, äntligen, var det dags. Tusen tankar påkallade fokusering och åter tusen tankar påminde mig om allt jag skulle komma att kunna berätta för mina vänninor.
Från din sida var det knappast något magiskt ögonblick eller något du gick in helhjärtat i. Jag har efteråt fått höra att du varken tycker om det eller att du hyste någon vidare respekt för de naiva flickor du planterade förhoppningar uti.
Jag visste redan från början att jag inte var den enda, och även om det kan tyckas svårt att förstå var det något jag var glad över. Uppskattade. Jag ville inte bli ihågkommen, jag ville bara ha den första gången överstökad. Så att jag fick veta hur det verkligen kändes och smakade, för att kunna förbättra.
Du böjde dig fram över min axel, med dina händer placerade på min rumpa respektive min höft. Du stod bakom mig och jag fick kröka min hals för att möta dig när du trevade efter min mun. Det kändes inte bra från första början, men jag kunde inte backa ur. Jag ville bara få det gjort, så att jag kunde begrunda den nya erfarenheten hemma. Du mötte min mun och jag blev så negativt överraskad om den, för mig, annorlunda känslan att jag tvärt drog mig undan. Men efter att jag torkat mig om munnen bestämde jag mig för att det inte var så illa ändå och gjorde ett nytt försök, och ett till och ett till. Ända tills jag fick nog och lösgjorde mig från ditt fasta grepp om min lilla kropp, och slank bort ifrån din värme i den nersläckta lokalen. Bort ifrån dig.
Jag var allt annat än nöjd och jag sänkte skamset huvudet vid tanken på vad du måste tänka och tycka. Vad du skulle säga till de dina om hur jag hade varit. Jag gick ut och sköljde munnen för att tvätta bort alla spår av dig. För att glömma och förbättra.
Min första kyss är något jag helst vill glömma. Hela incidenten var för mig så förödmjukande att jag inte vill kännas vid att det är mig berättelsen handlar om.
Jag hade mått dåligt över det faktum att jag aldrig hade fått erfara det som var på allas läppar, tankar och drömmar. Och hur mycket jag än ville kunde jag inte skjuta obehagskänslan av tomhet inom mig åt sidan, den var för stor. Jag ville också. Så när tillfället kom tog jag det, utan någon vidare eftertanke.
Även om jag inte förstod det då är en kyss något av det bästa en människa kan uppleva. Den kan betyda så mycket, så oändligt mycket och jag älskar den genuina upplevelse varje kyss är. Ingen är den andra lik.
Något jag lärt mig är att man aldrig ska hasta med någonting, tiden kommer när man minst anar det. Förr eller senare. Det gäller bara att vänta på rätt ögonblick.
graduation graduation graduation
Skenet bedrar, jag var inte lyckligast. Men lycklig, det var jag. Kommer sakna er, mina fina vänner. Ni är underbara! Jag kommer aldrig glömma er, ni är bäst.
bilden är julias.
just because I don't say anything, dosen't mean I don't like you.
Fina vänner är det bästa man kan ha.