Har idag varit med och planerat inför min systers bröllop, kanske inte deltog så mycket i planeringen, men jag var ändå där. Det är en oerhört bitterljuv känsla med alltsammans, jag är glad för parets skull men samtidigt rädd för att jag i och med giftermålet kommer mista henne. Att barriären mellan gift och ogift kommer att få oss att glida isär. Jag vet att det är barsnligt, men jag kan inte undgå att krama henne extra många gånger när vi ses ochvisa henne hur mycket jag tycker om henne.
I only want her to be happy, that's my only wish.

[Hade förövrigt den bästa kvällen på länge. Att först erhålla ett textmeddelande jag inte kunde låta bli att bli extra glad över och att sedan pumpa ut all energi på ett hårt pass för att upptäcka hur snabbt jag gör framsteg gjorde min kväll.]