Tanken, att bara ryckas ifrån sitt liv, är för mig obegriplig. Tanken att aldrig få uppleva innebörden av frihet är något jag har svårt att acceptera. Att aldrig få uppleva vad "leva livet" egentligen betyder. Du inspererar mig till vansinne och jag vill inte släppa taget jag tog om dig. Vill inte låta dig försvinna, innan du upplevt livet. Jag vill visa dig vad du gjorde, och fortsätter att göra för oss. Vill visa vad du betydde för musiken, kulturen, samhället, människorna - visa att du inte gjorde det förgäves. Jag kan inte säga att jag älskar dig, för det gör jag inte. Men du berör mig fortfarande i varje ord som du skapat. Sagt, skrivit, sjungt, skrattat och gråtit. Du är insperation. Du är vacker, du är kung.